Div 3 omgång 11-12

Det börjar dra ihop sig. Bara vinster gäller om vi ska nå kvalplatsen till div 2. Och vi bör dessutom vinna stort. Glädjande nog fick vi tillbaka den förlorade sonen, dvs Janne Ahlquist. Otränad och motvilligt – men ändå på plats! Helt nödvändigt för att ha en vettig chans med båda Druggarna skadade och Mellnäs på ölkurs!

Vi åkte fem man och coachen ställde gentilt över sig själv mot Skyttorp. Björn, Janne, Jonas och Sebbe mot Håkan Edling, Jörgen Svensson, Simon och Jan von Knorring.

Jag börjar alltså mot Edling som jag inte mötte förra gången. Det här är ett bottenlag men det innebär inte att det är dåliga spelare. Inte för oss som knappt hör hemma på den här nivån. Efteråt fick jag höra att Edling, som då hette nåt annat, vunnit ungdoms-SM på den tiden när svensk pingis var på topp! Jämnårige (-68) Janne kände igen honom.

Då har man lärt sig spela pingis. Håkan var stark i öppet spel och hade en dödande smash som han satte mest hela tiden när han fick chansen. Jag hade inget att skylla på förutom min formsvacka som inte ville ge med sig. Det blev svajigt spel men en del rätt bra dueller ändå. Han tog mina servar och bananloopar utan problem. Inte ens när jag loopade långt ut i backhand fick jag några poäng som jag alltid brukar få. Tufft när ens främsta vapen är verkningslösa. Dessutom hade jag problem med hans serve. Jag fick slita. Han styrde spelet och jag räddade allt som oftast. I avgörande tog han ledningen. På slutet ryckte han. 8-10. Jag lyckades rädda båda matchbollarna och kände för första gången i matchen lite momentum. Då fick han två nätrullare…

Den långa matchen innebar att de hann spela klart två matcher på andra bordet innan vi var färdiga. Björn förlorade tre raka mot Simon men Sebbe vann tre raka mot Svensson. Janne fick en dålig start och började låta som han var sämst i hallen – men sen tog han ändå tre raka mot pappa Knorring. Och av bara farten tre raka på Edling.

Björn fick någorlunda ordning på spelet mot Svensson men avslutade fjärde set med 11-0!

Nu fick jag se lite av Sebbes fina spel. 3-0 mot Simon är mäkta imponerande! Det kan man inte säga om mitt spel. Det blev en kopia av matchen mot Edling. Pappa Knorring styrde spelet. Jag försökte försvara mig. Janne tog ledningen i avgörande. Förlust 9-11. Usch och fy vad tungt. Inget att skämmas för, det är två jämnbra spelare men man vill inte förlora två såna matcher.

Tur då att jag fick lira dubbel med Sebbe. Jag försökte lägga bollen på bordet och han fick göra poängen. Det räckte mot Edling och Svensson. Och Janne och Björn gjorde också sitt jobb och 7-3.

Björn var helt borta mot Edling och Svensson var ännu mer chanslös mot Janne. 8-4. Vi hade behövt bättre siffror. Vi gick och åt i Liljeholmens centrum, tog god tid på oss. När vi kommer tillbaka till hallen så spelar Sumpan fortfarande mot Sunnersta! Vad händer??? 7-6 men Max Apel leder i avgörande sett mot Marek Dulko! Dulko har en fruktansvärd gren och torskar. 7-7 och en fullkomligt osannolik poängförlust för våra värsta konkurrenter.

Micke börjar messa med Mellnäs. Det visar sig att eventuellt, möjligen, kanske skulle ölkursen ta slut så han kunde hinna lira mot Sunnersta nu när deras match blev så lång. Han höll oss på halster men i sista stund kom ett positivt besked. En Uber till hallen med ett par pints i västen och Johan är fit for fight!

Det innebar att även jag kunde stå över. Sebbe började med en hjälteinsats mot duktige Richard Lagher. Vänder 0-2 till vinst med 11-9 i avgörande. Fantastiskt. Janne är stabil mot långnabbspelare Tysk. Björn gjorde dagens särklassigt bästa match och slår Henrik Svensson med 3-1 efter otroligt spel.

Johan spelar avslappnat (!) och tar både Apel och Lagher. (Låter ju som öltyper båda två!)

Janne får slita hårt mot Svensson men vinner klart i avgörande och vi har 6-0! Sen förlorar Björn mot Tysk och Sebbe mot en stimmande Apel. Sebbe och Janne får det inte att funka i sin dubbel men det går galant i det den andra och sen sliter Janne hem en tuff femsetare till mot Lagher. Janne var inte sämst i hallen – inte idag heller! 8-3 och nu har vi allt i egna händer inför de två sista matcherna. Heja IFK!

Div 3 omgång 9-10

Det har varit dåligt med uppdateringar men nu kör vi igen. Läget i div 3-serien har stökat till sig ordentligt sen sist. Nu mötte vi bottenlaget Norrtälje B och svåra motståndarna Bro och inget annat än segrar dög om vi skulle hänga med i toppen om en kvalplats. Som brukligt denna säsong var inte vår uppställning klar förrän precis innan.

Det blev till slut Johan, Alex, Björn och jag själv med Micke som joker. Det borde räcka mot Norrtälje men ytterst oklart mot Bro. Men i Norrtälje fanns den allt starkare Tommy Andersson och, skulle det visa sig, en stimmande ungdom vi inte räknat med.

Jag hade setboll i andra set mot Tommy men var i praktiken chanslös. Han var som en vägg. Ännu värre var att han tog upp 6-10 i avgörande mot vår guld-Johan. Första gången Johan grenar under hela säsongen. Björn som spelat så bra den senaste tiden fick det inte alls att stämma. Och ungdomen Albert Canhasi stimmade och fick till en otrolig avslutning i avgörande set. Björn såg ut att ha fått ordning på grejerna i andra matchen mot Tomas Zetterqvist men nej, 2-0 till 2-3 och han var förstås bedrövad. Det stod 4-4. Sen ordnade det sig ändå, 8-4, även om Johan spelade fortsatt darrigt även mot Albert. Ingen av oss spelade bra även om Alex gjorde sitt jobb. Detta skulle definitivt inte räcka mot Bro.

Lagledare Micke ville skoja till det med Bro. Planen var att Trumman skulle få möta Alex och Johan, som normalt har lätt mot honom, medan jag skulle slippa honom. Det var längesedan jag var nära att slå honom. Och uppställningen blev som Micke ville. Jag etta och Trumman fyra. Trumman var, som vi trodde, också ytterst missnöjd. Sen skulle bara matcherna spelas.

Starten blev närmast katastrofal. Johan darrade för andra gången och rasade ihop mot Englund i avgörande. Jag spelade fortsatt skruttigt mot Byström och kom under 0-2 men kom sen äntligen igång och tyckte jag hade momentum i avgörande. Men trots ledning blev det en bitter förlust med 10-12. Usch och fy vad jobbigt. Björn fick samma tråkiga resa mot Holst. 0-3 i matchen. Tre torsk i avgörande. Men sen vände det.

Trumman stretade emot bättre mot Alex denna gång men det blev ändå 3-0. Dock fick Alex en känning i baksidan av låret och fick dra på linnex för att kunna spela nästa mot Englund. Jag kom igång bättre från början mot Holst men det var ytterst nära ännu ett avgörande – men 13-11 i fjärde. Pust och flämt. Samtidigt hade Alex stora problem med både skadan och med Englunds motstånd. Vid 2-1 och 9-8 höll han på att ge upp matchen. Skadepaus och han ville ändå försöka. Det blev en hjältemodig vinst men troligen förödande för skadan med den avgörande loopen vid 12-11. Englund, som är osteopat, kunde ge goda råd efteråt men Alex var helt ur spel, antagligen för ett bra tag framöver. Tur ändå att vi hade Micke att sätta in. Men 3-3. Skulle vi klara detta krävdes en mirakulös förändring av vår spelkvalitet.


Men Johan fick fortfarande inte spelet att flyta. Trots att han nött mot Bennborn i hundratals timmar blev det väldigt passivt mot Trumman. Men ändå gick det med stor möda vägen med ett äkta gnetspel. Mycket starkt att vinna trots att man har det motigt. Och när det som behövdes som bäst så fick Björn spelet äntligen att funka. Tre raka på Holst. Wow! Även i dubbeln fick Micke uppställningen som han ville. Johan o Björn tog tre raka utan pardon på samtrimmade Byström o Holst. Det såg värre ut för Micke o mig. 6-11 i första och kärvt läge även i andra. Men vi lyckades knipa det med 14-12 och sen kom vi igång riktigt bra, som vi bevisligen kan. Två klara set och plötsligt 7-3 i matchen! Det låter ju betryggande men det var det inte. Vi måste vinna om vi ska vara med i racet om andraplatsen. Jag, Micke och Björn var klara underdogs i våra matcher. Johan skulle möta Byström i en oviss match.

Jag gick en maratonmatch mot Englund. Men mitt i matchen kunde jag konstatera att Micke redan vunnit med 3-0 mot Holst! Hoppla! Men min match räknades och vi ville båda vinna. Nu spelade jag min bästa match under dagen och det behövdes naturligtvis mot en så bra motståndare. Det böljade fram och tillbaka men i avgörande fick jag en kanonstart. 6-0. Ett visst darr men jag var fokuserad och 11-4 och en skön seger. OSSA!
Djupt olyckligt för div 4-laget där vi redan har ordinarie spelare med förhinder i kommande matcher. Och högst ovisst vad som sker med div 3-truppen kommande sammandrag. Då Sumpan skrällde mot Ekeby måste vi sannolikt vinna samtliga kvarvarande matcher för att nå kval. Men ingenting är omöjligt! Kämpa IFK!

Div 4 IFK-Hammarby 7-7

Tillbaka i min ”egentliga” division 4 och match mot Bajen. Trevligt. Ingen lagledare Pär Nilsson som, vilket de berättade efteråt, fick hybris och hoppade in i dubbeln i senaste matchen i div 2 – mot bröderna Mattsson. Till vad nytta, undrade lagkamraterna? Om man ska uttrycka sig milt. (de fick -8,-3,-3 i dubbeln)
Det innebar att Mika fick hoppa in som reserv – vilket dock kanske inte försvagade laget, även om jag fick dyngstryk av Pär för ett par veckor sedan.
Vår lagledare Wallin har andra bekymmer. Hans vidlyftiga extremsportande ger ideligen nya skador. Först var det en brutet finger i volleybollen som ställt till besvär hela hösten och nu hade han kastat sig handlöst i ett avgörande läge i förra veteranmatchen och fått ett sår på benet som blivit inflammerat. Doktorn gav honom under dagen antibiotika och spelförbud och nu är hans maratonlopp i Spanien i helgen i farozonen. Hej och hå.
Det visade sig bli ytterst besvärligt att få nån att ersätta på så kort varsel men till slut blev det lagledaren för div 6-laget, Kenny Wikman, som offrade sig.
Jag ska inte göra nåt långt referat av matchen även om den blev rekordlång och dramatisk. Vi startade 19.30 och var färdiga strax före 23. Och bajarna åkte kommunalt! Jag skjutsade dem dock till tunnelbanan medan Pontus Kjellander satt och pluggade till musikprovet dagen efter. Undrar vad hans och William Hoangs föräldrar tyckte om att de kom hem mitt i natten?
Har inget protokoll när jag skriver detta men säkert minst hälften av matcherna gick till skilje. Dock bara två av mina. Första matchen mot Mika var katastrofal. Totalt utan feeling och 0-3. Som tur är gick det lite bättre i andra mot Tommy Meyer, vilket var helt nödvändigt då Tommy spelade mycket bra. Han tog upp 0-2 och hade kraftigt momentum men jag lyckades på nåt vis bryta det i avgörande. Sista singeln mot Pontus var min klart bästa, dock fortfarande utan direkt flyt i spelet. Killen är riktigt vass, säker och starkt i öppna spelet. Jag fick slita ordentligt men till slut gav han upp när han kom under för mycket i fjärde set. Janne, som liksom mig inte hittar flytet denna säsong, förlorade mot bägge ungdomarna men kom som tur var till slut igång i sista matchen mot Tommy.
Hasse slog racketen och handen i bordskanten och stukade fingret mot Mika i andra matchen. Det var ytterst ovisst om han kunde fortsätta spela men min Voltarensalva hjälpte uppenbarligen tillräckligt.
Vi hade 4-6 efter dubblarna (där jag och Kenny förlorade i skilje). Tog upp till 6-6 efter mina och Jannes segrar. Hasse hade 2-1 mot William och 10-4 i fjärde och full kontroll. Sen tappar han boll efter boll efter boll… Ve och fasa. Det blir 10-10 och Hasse gör då, förstås, en klassisk ”Nyströmmare” och missar serven. Men på något magiskt vis räddar han upp det till 13-11. Pust.
Återstår då för Kenny och Mika att avgöra poängfördelningen. Det blev ännu mer dramatiskt. Vi vet ju att Mika har en stark tendens att grena – tyvärr gäller det även för Kenny. Kenny tappade 10-6 i första set. Mika fick 2-0 men Kenny slet sig till tredje. Fjärde blev episkt. Mika hade matchboll vid 10-9 och en till vid typ 16-15, men Kenny hade MÅNGA setbollar, som han brände gång efter gång. Först vid 18-17 kunde han äntligen avgöra. I avgörande hade Kenny 4-0. 8-5. 10-9 och matchboll. Då gör HAN en ”Nyströmmare”!!! Mika vinner 10-12 och Kenny fick en jobbig natt. Men all heder åt Kenny som är nära att slå en mycket högre rankad spelare som spelat sen barnsben. Kenny är en förebild för oss alla – det går att bli bra i pingis fast man börjat på äldre dar.

Div 3 andra sammandraget

Efter diverse turer så blev vi hela sex man, Jonas, Sebbe, Janne A, Björn, Henke och lagledare Micke,  som åkte till den för oss nya UTK-hallen i Uppsala där Uppsala BTK huserar men där även Sunnersta får vara med på ett hörn – t ex när det gäller sammandragen som de vänligen ordnar för oss under hela säsongen. En pingishall med uppställda bord. Absolut inget att skylla på. Bra golv, bra bollar (Xushaofa, våra egna hemmabollar). Vi visste att vi var favoriter mot Skyttorp och Sunnersta, två av de sämre lagen i serien, men vi visste också att det för den skull inte alls behövde gå enkelt. Förutom Janne och Henke så är motståndarna på ungefär liknande rankingnivå som oss och vi tyckte att Sunnersta inte verkar ha spelat med alla sina bästa gubbar i första omgångarna. Planen var att spela in en otränad Björn lite mjukt i dubbeln och som joker i första matchen och sen låta honom gå fullt ut i andra matchen då även Henke anslöt. Då kunde jag och Micke kunde stå över för tjänst i div 4, om inget oväntat hände.

Lilla Skyttorp dök upp med förväntat manskap: Jan o Simon von Knorring, Håkan Edling och Jörgen Svensson. Janne började med att fullständigt köra över Simon. Jag spelade inte på topp men det räckte ändå för 3-0 mot den i öppna spelet mycket säkre Edling. Jag vann en hel del på skitspelet. Sebbe fick det betydligt tuffare mot deras i mitt tycke bäste spelare, pappa von Knorring. Vi vet att Sebbe tränat på bra i Karlstad, bättre än nån av oss andra, men sen är det ju ändå nerver i det här spelet. Det började darrigt och Jan hade koll på nabben, men Sebbe kom allt med in i matchen och tog ledningen med 2-1. Sen var han ytterst nära att avgöra i fjärde men det blev 10-12 och sen blev det nervigt i avgörande. Underläge, matchboll emot sig, men Sebbe avslutade starkt och vann med 12-10. Pust.

Samma lycka hade inte Micke. Det gick väldigt styltigt och han fick inte igång nåt spel under hela matchen mot Svensson. 0-3. Hur illa det var syntes sen i Jannes siffror mot samme spelare strax därefter: 11-4, 11-2, 11-2. Men nu var Sebbe igång. Ett tappat set men ändå en klar seger mot Edling. Mycket bra. Vi måste komma ihåg att alla spelare han möter i den här serien är högre rankade, även i de sämre lagen. Det är som att vi förutsätter att Sebbe ska vinna.

Jag började bra mot pappa von Knorring men sen gick det lite grus i maskineriet och han spelade upp sig. Jag tappade två tajta set och Jan hade klart momentum inför skilje. Men på nåt sätt bröt jag mönstret med servar och returer, fick en bra start som jag behöll till 11-4. Skönt. Och Micke fick äntligen, efter ett tag in i matchen, igång sitt spel mot Simon. I fjärde var det inget snack. 7-1 och vi lät Björn och Micke spela förstadubbeln för att den skulle bli på riktigt. Inte lätt för Björn att komma in så där och det gick väl lite knackigt men även i denna match lossnade det efter ett tag och en klar vinst i fjärde. 8-1 och iväg för en asiatisk lunch med gott om tid. Ändå sölade vi så mycket att det sen blev stressigt till matchen mot Sunnersta. Men de var lite sena så det löste sig. In med Henke som bor cirka nästgårds hallen.

Sunnersta fortsatte med en för mig oväntad uppställning. Förklaringen vi fick av Haeggis var att Erik Mohlin och Peter Arbin spelar i div 4 och de vi nu mötte sades också ha gått plus förra året i div 3 och fick fortsatt förtroende dvs: Henrik Svensson, Carl Tysk, Max Apel och Kalle Håkansson.

Det brydde sig inte Janne om utan körde över Apel i tre snabba set. Sebbe fick det däremot tuffare mot Svensson som visade sig vara mycket lurig med bra koll på nabb. Bra handled och sneda vinklar. Sebbe fick ge sig med 1-3. Henke vann med 3-0 mot Håkansson men det var flera fina bolldueller. En lagom bra match att göra comeback i. Detsamma kan man inte säga om Björns comeback. Tysk har långnabb och går ofta på deffen och det är sällan en favorit för Björn. Inte idealiskt att starta med den matchen. Inget flyt i spelet och 0-3. Janne hade däremot inga som helst problem mot Tysks spelstil – vilket han sällan har. 3-0 efter återigen ett rakt igenom stabilt spel. Inte så kul utmaning för Janne att vara med denna dag men det blir garanterat mycket tuffare motstånd nästa sammandrag.

Att Henrik Svensson kunde spela pingis visade han mot Henke. Väldigt fina dueller och Henke fick anstränga sig ordentligt, vilket var bra, och han gjorde det galant med 3-1 i set och en klar seger. Vi hade redan sett att Kalle Håkansson var kompetent och det visade han även mot Sebbe. 0-2 innan Sebbe kom igång med ett lika fint spel som i våras. Tre raka set och strålande fint spel med både stöt och forehandsattacker. Härligt att skåda!

Björn hade det fortsatt motigt men det gick ändå något bättre mot Apel som spelade normalt spel utan krusiduller. I avgörande spelade Björn äntligen ut och sopade hem det med 11-3. Perfekt, nu är också han igång precis som vi ville! Och sen vann vi de två dubblarna och det blev 8-2 och dagens insats var över. Mycket bra allting. Fortsatt serieledning men nästa gång väntar de tuffaste motståndarna, Bro och framförallt Upplands Ekeby. Då gäller det att vara på tårna. Heja IFK!

 

 

 

 

 

Ny säsong 19/20 första sammandraget i div 3 NSSÖ

Ny säsong nya möjligheter. Försäsongen blev långt ifrån optimal. För det första hade jag en spelat riktigt svagt efter sommaren med något enstaka undantag (Christer Larsson!). Jag hade tappat över hundra poäng. För det andra fick vi enorma problem med att få ihop spelare till lagen. Perras knäoperation gick inte bra alls, Marina blev gravid, Druggarna trappade ner spelandet etc. Till slut stod vi inför förslaget att Janne Ahlquist, Johan Pettersson och jag själv skulle spela div 2 första sammandraget och vi kunde inte se nån förbättring framöver. Därför togs det smärtsamma beslutet att dra ur div 2-laget. Trist men nödvändigt. Nu fick vi åtminstone fem man i varje lag eftersom Perra lovade lira div 3 med Sebbe trots att han knappt kunde stödja på benet. Så jag, Micke, Sebbe, Perra och Johan åkte upp till Norrtälje för endagssammandrag i Lommarskolan.

Första matchen visste vi skulle bli tuff mot, vad vi trodde, en av seriefavoriterna: Sundbyberg. Arash hade i vanlig ordning lyckats med sina rekryteringar och fått in Marek Dulko, en kille som verkade väldigt vass. De var också där med fem man. Förutom Dulko och Arash hade de som väntat Theo Wadsten, Robin Paulsson och Christer Baskin. Hårda bud!

Vi funderade hit och dit men bestämde till slut att chansa med Perra. Han hade testat en träning sedan i våras och lirat i garaget med Sebbe och ville försöka. Johan var förstås självklar. Sebbe var given efter att ha tränat bra i Karlstad och slagit Rolle Svensk i Silly season. Micke eller mig? Då Micke vunnit varenda match efter sommarn och vi dessutom skulle möta tre långnabb var det inte svårt att välja. Jag stod som joker för eventuellt inhopp i dubbel och sista singel. Den nya jokerregeln passade oss bra.

Men det blev bara två nabb. Arash, med högst ranking i laget, ställde av nån übersmart anledning sig själv som joker.

Sebbe, Johan, Perra, Micke mot Marek, Chris, Robin och Theo. Säkert tänkte sig Arash att Theo skulle få slippa Johan 🙂

Vi vann taktikmatchen, nu ska vi bara spela också.

Sebbe mot Robin, nabb mot nabb. Intressant att se hur det skulle gå. Men tyvärr låste sig allt för Sebbe. Vi har alla varit med om det. Inget går som man vill. Man försöker men bollarna går ut eller i nät. Man klarar inte att bryta mönstret. Sebbe tog ändå tredje set och det fanns hopp om en vändning men sen blev det likadant i fjärde. Tråkigt men så här är det i världens mest psykiskt påfrestande sport (är golf en sport?).

Perra upp mot ettan Marek och man såg direkt varför han var etta. Tuffa attacker från båda sidor. Han hade dock inte total koll på nabbet. Perra stod emot bra men 10-12 i första. Sen lossnade det för Perra, det såg nästan ut som i fornstora dar. Även forehanden satt där den skulle trots raka ben. Tre klara vinstset. Hurra!

Theo är en klasspelare i nivå med Johan men har börjat med långnabb för att få en nytändning. Det märktes att det fanns en del kvar att träna på i nabbspelet. Johan gjorde en helt igenom stabil insats och nu hade vi 2-1.

Sen nyckelmatch mellan Micke och Chris. Jag ska inte klaga för mycket på Micke. Det var orörligt och tidvis slarvigt men faktum kvarstår – till skillnad från mig vinner han matcherna. Det böljade fram och tillbaka men i avgörande gjorde Micke vad som krävdes mot en frustrerad motståndare. 3-1.

Man hade hoppats att det skulle lossna för Sebbe men det gick ännu sämre mot Chris. Chris har förstås total koll på nabben. Det gällde för Sebbe att sätta attackerna – det gjorde han inte. Jobbigt att se – ännu jobbigare för Sebbe. Svårt att göra nåt eller ge tröst. Det är bara att hoppas på att det vänder.

Johan fick slita ordentlig mot Marek. Det blev många bra bollar. 12-10, 9-11 men i tredje tog Johan greppet och släppte det inte. Starkt. 4-2.

Man tänkte att Theo skulle få det lättare mot Perra när det blev nabb mot nabb. Det är möjligt på pappret – i verkligheten körde Perra helt över Theo. Mycket imponerande och skönt att vi vågade chansa. Inte hade han ont i knät heller.

Micke gjorde en nästan identisk match som den första. Han hade ju inga bekymmer med Robins nabb men sen gäller det att göra jobbet. Det blev fyra tajta set – Micke vann igen mot en ännu mer frustrerad motståndare. 6-2. Grymt.

Även om det var en stor ledning vågade vi inte chansa på att det skulle lossna för Sebbe. Han skulle få spela hela nästa match. Jag gick in i dubbeln med Micke. Arash gick in och spelade med Theo. Vi var inte jättebra men det var ju bra motstånd. Ytterst nära vi fått ett avgörande 11-13 i fjärde. Äsch. Men Johan och Perra hade inga bekymmer. 7-3 och nu gick jag in mot Marek. Jag kände att han var klar favorit men samtidigt visste jag att chansen fanns om jag spelade bra. Och det gjorde jag. Precis som förra säsongen tände jag till när det blev allvar. Jag stod upp bra i duellerna och mot hans hårda attacker. Men sen var också serve och retur helt avgörande. Johan hade stora problem med hans forehandsserve som oftast var sida-lite över mot backhand. Johan kunde inte skära på uppstuds som han brukar och hade svårt att öppna. Jag insåg att jag helt enkelt måste öppna. Ibland drog jag i nät eller ut men oftast lyckades det och då kunde jag ofta få poäng eller få övertag i bollen. Sen var det avgörande att variera serven då han var relativt skruvkänslig. 11-9, 11-13, 11-7 och sen ett maratonset där jag brände 2-3 matchbollar. Vi missade varandras servereturer. Men jag lyckades vinna 16-14. En bättre säsongsstart går knappast att önska sig. 8-3 mot laget vi trodde skulle vinna serien. Men det var innan vi såg uppställningarna för Stocksund och Upplands Ekeby. Det här kommer att bli tufft i toppstriden.

Även lunchen blev perfekt. Landets bästa tunnbrörulle på klassiska Vickningen i strålande solsken.

Norrtälje B trodde vi skulle vara ett av seriens strykgäng och den bedömningen kvarstod efter matchen. Med det sagt var det inte alls några dåliga spelare – men knappast ett lag på div 3-nivå. Rankingmässigt var ett par av dem en bra bit högre än Sebbe.

Micke stod över för framtida spel i div 4.

Det som var riktigt positivt var att det nu lossnade för Sebbe. Han spelade precis så bra som vi vet att han kan. Två gånger 3-0 utan minsta problem. En av killarna han slog vann mot Johnny Slätt på förmiddan. Bara att fortsätta träna på och lära sig att det går upp och ner.

Jag hade svårt att riktigt tända till i mina matcher och Johan hade nog samma problem. Vi hade 7-0 och ingen setförlust och Perra hade 2-0 i sista matchen…då börjar det kärva. Med en yttersta ansträngning lyckades han till slut vinna i avgörande. Den bjuder vi de trevliga värdarna på i ett på alla vis mycket lyckosamt första sammandrag.

Div 3 femte och sista sammandraget

Även denna gång ändrades förutsättningarna drastiskt i sista stund. Detta på grund av att två a-lagspelare blivit sjuka och Alex, som skulle spelat med oss på lördagen, var tvungen att spela i div 1. Sebbe som skulle gjort debut med oss på söndagen fick därför spela hela helgen. Gott så. Det skulle bli skoj även om förhoppningarna om att ta poäng och hålla oss kvar på andraplatsen kanske inte längre var så realistisk. Visst, Sebbe har verkligen gått framåt men div 3 var trots allt två divisioner över hans vanliga nivå och han har bara 1337 poäng, cirka 200-500 poäng mindre än alla motståndare. Och Posten hade gett upp sitt lag i division 1 och skulle säkert stärka upp och gå fullt i helgen. Då räcker inte våra fyra poängs försprång. Jag hade till och med räknat ut att teoretiskt – om redan klara suveränerna Ängby ställde upp med svagt lag – och alla andra matcher gick helt emot oss så kunde vi faktiskt åka ur! Varför inte, vi hade haft en extrem tur hittills, nu kunde allt vända.

Innan första matchen mot Spånga sa jag till Sebbe att koppla av och ha kul. Varje vunnet set är en bonus. Det här är svårt motstånd. Alla vi möter (utom möjligen Posten i sista omgången) kämpar på liv o död för att hänga kvar. Och det är inte på liv o död om vi skulle tappa andraplatsen – med allra största sannolikhet skulle vi ändå tacka nej till kvalet.

Spånga ställde upp med förväntat lag men mixtrade totalt med uppställningen efter en lång överläggning. Joel Reidarsson, Stefan Jönsson, Wei och Pedram mot Björn, Micke, Jonas, Sebbe.

Jag skulle alltså upp mot Joel som jag fick storstryk av senaste mötet. Han är stark i öppna spelet och blir allt bättre på skitspelet. Mycket riktigt tog han ledningen direkt i första set. Jag var inte med. Tappade direkt. Segade mig ikapp lite men kom under 8-10. Två servar räddade mig och sen lyckades jag med tur få 12-10. Det hjälpte inte. Joel matade på och vann istället andra med 11-8. Men sen kom jag äntligen igång och lyckades hålla undan hans spel. 11-4 och 11-8. En skön start!

Björn hade inte samma lycka på bordet bredvid. Torsk mot Wei 1-3 med knappa siffror. Sebbe upp mot Jönsson, den match vi tänkte att det ändå fanns en liten, liten chans i. Stefan var ju lite svagare än de andra men ändå över 300 poäng bättre än Sebbe. Och vem vet, han kanske har svårt mot nabb. Men det verkade tyvärr inte så. 7-11 i första. Men i andra släppte premiärnerverna mer för Sebbe. Det blev tajt och han lyckades ta setet med 12-10. Som sagt, varje set är bra. Även andra set blev jämnt. Även detta till Sebbe med 13-11. Starkt. Och nu släppte det rejält. Han pangade in forehand efter forehand som han inte gjort annat. 11-6. Vilken fantastisk premiär!

Samtidigt blev Micke TOTALT utspelad av Pedram så det såg ändå inte så lovande ut i matchen. Inte blev det bättre av att Micke direkt därefter inte kunde förvalta sin 2-1-ledning mot Joel. Och Jönsson visade att det inte var han som var kass utan Sebbe som var ruskigt bra. Björn torskade i tre raka mot Jönsson. Både Björn o Micke gjorde rent ut sagt svaga insatser och vi hade 2-4 och två väldigt svåra matcher väntade.

Wei har ganska svårt mot nabb, det vet vi, men det var absolut inte det som blev hans största bekymmer mot Sebbe. Det var Sebbes dödliga forehandsattacker. Wei är otrolig på att få tillbaka bollar men inte om de är så hårda som Sebbes projektiler. Man bara stod och häpnade. Jag hade sagt till Sebbe att han skulle få många chanser att slå men måste vara beredd på att slå många gånger. Så blev det inte. Sebbe dräpte in otagbara slag. De två första seten blev jämna men sen var det spel mot ett mål. Helt makalöst! Vad är det frågan om?!

I höstas torskade jag med 10-12 i avgörande. Denna gång var det inget snack. Pedram var i storform, missade inte mycket. Tyvärr fungerade inte mina blockeringar vilket är ett måste mot de hårda looparna. Bara att lyfta på hatten idag. 3-5. Hur ska vi klara detta? Björn och Micke ur form och jag och Sebbe hade bara spelat fem set på senaste träningen – och särskilt bra gick det inte heller.

Vi satsade ändå på att Micke o Björn kunde skärpa sig och ta det svåraste motståndet, dvs Wei och Joel. Och visst kunde de det! Tre snabba till oss! Av nån anledning ställde de över Pedram och stoppade in Olle Åberg med Jönsson. Det gjorde det sannolikt betydligt lindrigare om än inte lätt. Det blev en match där uppställningen betydde mycket. Vi hade greppet men de slingrade till sig två tajta set. I avgörande var vi dock klart starkast. Tjoff! Plötsligt 5-5 och vi var med igen.

Lyckan blev dock inte så långvarig då Björn fortfarande gick knackigt och inte heller kunde rå på Joel som vann i avgörande. Björn var uppgiven och ville åka hem. Micke då? Jo, äntligen släppte det lite för honom. Klara 3-1 mot Jönsson. Men två mycket svettiga matcher kvar. Jag och Wei har tränat ihop hundratals gånger så ingen kan lura den andre med nånting. Därför var det extra frustrerande att jag gick på flera servar i första set. I andra blev det riktigt jämnt och det var nog nödvändigt att jag lyckades rädda hem det med 13-11. Sen blev det väldigt svängigt. Som tur var svängde det åt mitt håll i avgörande. 11-7. Det är alltid en pärs att spela mot Wei. Det blir långa, långa dueller. Pust och flämt.

Men vi hade nu oväntat räddat en poäng – trots att Björn o Micke inte nådde upp till några höjder men tack vare en fenomenal insats av Sebbe. Vilken debut! Jovisst, det var en match kvar men det var mot Pedram och han hade ju krossat oss hittills. Nån gräns finns det ju faktiskt. Men det tyckte tydligen inte Sebbe. 11-6 i första set! Men sen fick Pedram ordning på grejerna och tog två klara set även om Sebbe fortsatt spelade mycket bra. Men grabben GAV sig inte! Han växlade upp och spelade ÄNNU bättre. Säkra blockeringar och framförallt sjukt hårda attacker som helt enkelt inte gick att ta. 11-6. Vi vet att Pedram kan bli nervös. Men det var inte frågan om det nu. Sebbe var helt enkelt för bra. Han tog en jätteledning. Tappade ett par matchbollar men till synes utan nerver så pangade han in 11-7. Jag hade alltså bevittnat den största skräll jag nånsin sett inom pingisen. Jag har kanske sett en liknande skrällmatch men nu var det frågan om tre singlar och en dubbel. Det är ojämförbart. Så fantastiskt. Och 8-6 i matchen och fortfarande chans på andraplatsen. Som väntat hade Posten ett super-lag och skulle med största sannolikhet gå rent i helgen.

Efter en sedvanlig tunnbrörulle i all hast, Sebbe hann inte ens beställa, så var det dags för nästa utmaning. Boo låg riktigt pyrt till efter förmiddagens förlust och var helt enkelt tvungna att slå oss. De plockade då in Erik Stare, jämnårig med Sebbe och 1500-poängsklassare. Det kändes som en chansning, men varför inte? Kan Sebbe så kan väl Erik? Vi själva rörde om grytan i uppställningen. Boo trixade också.

Sebbe, Jonas, Björn, Micke mot Hammar, Hugo Sacilotto, Fredrik och Stare.

Nu tog Sebbes sagolika start slut. Frederik spelade bra och blev för svår. Inget att säga nåt om. Björn då? Jo, äntligen lossnade det lite. Efter ett jämnt första set var det ingen diskussion mot Hammar. Skönt. Dags för mig mot Stare. Jag hade ju spelat bra och var inte så dålig nu heller men den här unge men storvuxne killen var inte vad jag väntat mig. Hur säker som helst, särskilt från backhand. Jag kom inte igenom. 7-11. Sen gick det bättre i två set men det var väldans slitsamt att vinna bollarna. Nästan inget gratis. Han kunde läsa servarna också. I fjärde set hade jag nog en matchboll men Erik tog setet. I avgörande var han helt enkelt bättre. Det var verkligen inte vad jag räknat med men bara att motvilligt försöka glädjas åt ungdomen. Samtidigt spelade Micke mot Hugo. Jag såg inget men han hade visste ett par matchbollar i fjärde. Men torsk även där. Nu började det se knepigt ut.

Hugo har väldigt fin bollkänsla och går inte på några nabbar. Det fick Sebbe känna på. 1-3 och 1-4 i matchen. Hammar som tog fullt på oss i vintras hade dock ingen lycka denna dag. Men jag spelade faktiskt också betydligt bättre än senast. 3-0. Skönt.

Tyvärr hackade Björns spel lite igen. Ändå var han ytterst nära mot Stare, som alltså även visade sig klara nabbspel. 10-12 i avgörande. Surt. Micke hade inte så mycket att sätta emot Frederiks hårt svingande forehand. 1-3 och 2-6 i lagmatchen. Nu såg det riktigt svårt ut.

Jag o Sebbe tog oss an ungdomarna. Det blev, förstås, jämnt och ytterligare ett femte set. Tyvärr fick vi en för dålig start. Vi gav inte upp och kämpade oss så när ifatt, men tyvärr 9-11. Samtidigt såg jag i ögonvrån att Micke o Björn låg under med 4-8 i avgörande mot radarparet Frederik Englund o Anders Lundholm. Jag gick för att tacka Boo för matchen – då blev jag varse att de vänt i dubbeln!

Okej, vi fortsätter. Nu visade Sebbe att insatsen på förmiddan inte var nån tillfällighet. Klara 3-1 på Hammar är sannerligen inte dåligt. Tvärtom fenomenalt starkt. Ytterligare en skalp på över 400 poäng mer i ranking. Sanslöst.

Jag var chanslös mot Hugo i vintras, hans spel passar mig inte. Han är säker och backar lite och går på motattack. Det var riktigt tufft även denna gång. Jag kom under med 1-2 men kunde kämpa mig tillbaka och vinna två set. Nu började man nästan tro på en mirakelvändning. Men det satte Frederik brutalt stopp för. Tre raka mot Björn som inte var nöjd denna dag. 5-8 i matchen. Nu var vi sannolikt tvungna att slå Vassunda på söndag morgon för att få till en avgörande match om andraplatsen mot Posten. Om jag ens kunde spela. Jag var dödstrött, vilket var helt väntat, men hade också ont i armen och särskilt i biceps.

Vi sov på saken och kom tillbaka till Vällingbyhallen i god tid. När jag väl kom igång funkade armen igen. Men de här sammandragen är verkligen på gränsen för min gamla kropp.

Vi kunde konstatera att Vassunda bytt ut hela tre man över natten. Vi kände bara till ena engelske tvillingen Goss och Gustaf Holmberg, mycket duktig för några år sen, som skulle göra comeback efter ett par års frånvaro. Vassunda gick alltså runt med hela 14 man och hade inte haft sitt bästa möjliga lag i någon enda match i serien. Nu var de tvungna att vinna mot oss.

Det visade sig att de andra två var yngre grabbar som flyttats upp från div 5. Fråga oss inte varför de inte kunde mobilisera de andra som låg högt över på rankingen. Men de här kunde ju också vara bra för det. Vi fick snart se.

Sebbe, Jonas, Björn, Micke mot Jacob Goss, Gustaf Holmberg, Aaron Rovelstad och Pontus Högberg (som inte var släkt med Jacob Högberg som spelade på lördan).

Jag sa till Björn att det aldrig händer att han spelar dåligt två dagar i rad – han sa förstås emot – men jag fick likväl rätt igen. Efter ett tajt förstaset så fullkomligt krossade han engelsmannen – en kille som spelar världsmästarpingis men utan säkerhet på världsnivå.

Aaron visade sig spela stötnabb som Sebbe och var minst lika bra. Jämnt de första seten men sen tog Aaron över. Det visade sig under dagen att han var riktigt duktig.

Gustaf Holmberg hade enligt egen uppgift kört endast ett träningspass efter ett par års uppehåll – men det räckte för att vinna ganska klart mot Micke. Det är orättvist hur lättränade vissa är. Pontus var inte dålig, säker utan större brister men hade inte något riktigt farligt vapen. Jag kunde vinna i tre raka set. Senare vann han mot Pedram!

Märkligt nog vann jag lika klart i tre set mot Goss. Var jag så här bra? Tydligen just för tillfället. Det flöt på bra i de här matcherna.

Sebbe var sedan ytterst nära att få en två-nolledning mot Gustaf. Men Gustaf krånglade sig ur och tog sen ytterligare två set. Men Sebbe spelar fortsatt otroligt bra. Micke, som inte rosat marknaden, fick nu i vart fall sitt favoritmotstånd i form av nabb. Och det gick galant mot Aaron. Klara 3-1. Bra där. Björn hade inte heller några problem med Pontus och nu hade vi 5-3 inför dubblarna. De blev inte så spännande. Micke o Björn avfärdade enkelt Goss och Högberg och jag och Sebbe räckte inte till mot Gustaf o Aaron.

Man tänkte att Goss kunde ha svårt mot nabb men tydligen hade han tränat på det och kunde loopa ut Sebbe. Det är han ju bra på. Samtidigt tog jag min an Gustaf och även i denna match fungerade spelet riktigt bra. Det behövde det göra för motståndet var betydligt tuffare än i tidigare matcher. Trots att Gustaf haft ett sånt långt uppehåll missade han förvånansvärt lite och hade ett grymt försvarsspel. Det räckte sällan med en attack, man fick slita in bollarna, slå snett och göra stoppbollar för att få död på dem. Väldigt jobbigt men också kul match mot en glad och trevlig kille. Riktigt tajt men vinst med 11-9 i fjärde. Är mycket nöjd med min insats i denna lagmatch.

Men det var inte slut. Björn skulle upp mot svårspelade Aaron och långnabb är sällan Björns favoritmotstånd. Även detta blev tajt men nu var Björn som sagt i bättre slag och han fick bra flyt på slutet och avgjorde i fjärde set. 8-5. Härligt. Vi stod nu inför en direkt avgörande match mot Posten om andraplatsen. Och Vassunda var härmed körda. Det nedflyttningsdrama vi väntat i sista omgången blev inte av då även Boo redan var utslagna.

Efter en längre tid för lunch så var det dags för en sista kraftansträngning mot Posten. Min egen energinivå var nästan slut och kroppen ömmade men vi skulle förstås göra allt vi kunde mot ett lag som inte skulle gjort bort sig i div 2 (vilket ju också stod på spel). Jonas, Björn, Micke, Sebbe mot Thomas Eriksson, Gert Klang, Hasse och Kenneth.

Jag hade vunnit två gånger på raken mot Hasse och nu var han gruvligt revanschsugen. Det går inte att besegra en sån här motståndare om man inte är absolut på topp. Jag försökte allt jag kunde men det gick bara inte. En odiskutabel seger för Hasse som dessutom var bra idag. Micke hängde däremot med överraskande bra mot Thomas och fick nästan till ett avgörande set. Men tyvärr.

Men Björn var, liksom Hasse, revanschsugen och hade energi nog att nöta ner Kenneth. Men varken Sebbe eller jag orkade ge Gert en riktig match. Det rann iväg.

Micke orkade också kämpa ner Kenneth i en femsetare men Hasse hade inga problem men Sebbe. Sebbe tog ändå ett set vilket var mer än vad jag klarade.

Som väntat hade inte Micke o Björn nån chans mot ”Kling o Klang” i dubbeln. Det hade däremot jag och Sebbe mot Hasse o Kenneth. Ännu en femsetare. Vi hade alltså BARA spelat femsetare i helgen. Bara en sån sak! Det var helt och hållet en uppställningsmatch. Inför avgörande började vi med den bra uppställningen och vi sa att vi behövde en bra start. Det blev 0-5…och då var det förstås kört. 2-8 och det blev alltså Posten som fick äran att tacka nej till kvalet. Grattis!

Men vi fick bronsmedaljer och var ändå nöjda efter en helt makalös helg och säsong. För egen del den klart bästa i karriären och med massor av spännande matcher och händelser och skön gemenskap med laget och motståndare. Tack allihop!

Div 3 fjärde sammandraget

Uppladdningen inför denna näst sista spelhelg blev sannerligen inte som vi hoppats. Anna-Carin drabbades av sjukdom och akut operation och stor oro. In i det sista var det oklart om Janne skulle kunna och orka spela men operationen gick så bra som man kunde önska och det var lika bra att skingra tankarna med pingis. I bästa fall kan pingisen ha en sån funktion när livet i övrigt är tufft. Vi hoppas att Anna-Carin snart är tillbaka igen.

Vi lyckades bilorientera oss fram över åkrarna till den märkliga Vassundahallen. En tennistokig bonde har byggt en hall på sin mark ute på landet och upplåtit hallen även till pingisklubben. Stenhårt betonggolv, odrickbart vatten och inget varmvatten i duscharna men jag klagar inte – hallen är skön att spela i. Jag har bra känsla, trots Stiga-bollen.

Vi visste att de två matcherna vi hade framför oss skulle bli tuffa – som alla matcher i den här serien. Men vid stod mot överlägsna Ängby och Hammarby som om de lyckas mobilisera sina bästa är klara favoriter mot oss.

Ängby har 6-7 man som alla är bland de bättre i serien och dessutom Vincent Laurentii som nu när han börjar träna är seriens bästa spelare. Denna gång blev det Vincent, Peter, Erik och TP. Vi trixade lite och satte upp Micke, Janne, Björn och Jonas. Om det blev bra är svårt att säga. Alla matcher är svåra. Men vi försöker.

Vincent var dock ett nummer för stor för Björn. Tre raka set. Micke tog ett set på Erik men var aldrig nära. Jag tyckte jag spelade rätt bra mot Peter men vad hjälper det när man möter en betydligt bättre motståndare? 0-3.

Janne hade däremot en jämnbördig motståndare i TP. Det blev en verklig holmgång. Underläge 0-2 vändes till 2-2 och sen en riktig rysare. Janne kom under men sig ikapp – och förbi i några riktigt tuffa dueller på slutet. 12-10. Pust.

Möjligen tog det lite musten ur Janne när han sen gick upp mot Vincent. Men den främsta orsaken var att Vincent blivit minst en klass bättre på de här månaderna. Höstens 3-0 förbyttes i klara 0-3. Bara att lyfta på hatten.

Micke tog ett set även av Peter men var lika lite nära i de andra seten som mot Erik.

Jag har historiskt spelar jämnt mot Erik och nu blev det likadant. Jag tyckte återigen att jag spelade ganska bra vilket man verkligen behöver. Jämna set fram till 2-2 och sen en rysare. Man får slita hund. Erik är otroligt tät och når alla bollar med sina långa armar. Till detta kom att jag denna gång hade förfärligt svårt med hans serve. Han servade exakt likadant 99 procent av gångerna och ÄNDÅ lyckades jag inte lära mig. Mycket märkligt och ovanligt. Men det var min backhand som inte ville sig idag av nån anledning. Men forehand gick bra. Vi följdes åt fram till 9-9. Erik fick en matchboll som jag lyckades rädda. Sen fick Erik övertaget i nästa boll, jag backade, Erik drog sin tunga forehand mot min backhand. Jag fick bollen på fingret och den seglade högt, högt upp i luften. Jag hann se att den vände och såg ut att kunna hamna nära bordet. Efter en evighet ramlade den ner…på kanten!!! Helt sjuk tur, till och med för att vara mig. Sen lyckades jag förstås avgöra på matchbollen. Crazy!

Om nu Björn kunde vinna mot TP för första gången så var vi med i matchen. Det kunde han inte. TP var på spelhumör.

Janne o Björn kunde i vart fall enkelt avfärda Vincent o Marcos som hoppat i dubbeln. Jag o Micke spelade bra och tog de två första seten mot TP och Erik men sen kärvade spelet och vi var aldrig när i nåt set.

Micke tog ÅTER ett set men var ÄNNU mer chanslös mot Vincent än mot den andra. 3-8 mot seriesegrarna. Bara att acceptera och gratulera. Vi hann i vart fall äta asiatisk lunch och hinna tillbaks till ordinarie matchstart. Vi fick dock vänta in Bajen lite som haft en tuffare match mot Norrtälje där de lite oväntat gått på pumpen.

När vi satte upp laget visste vi inte säkert vilka i Bajen som skulle spela. Vi gissade att Pär Nilsson skulle ersätta Michel. Men nu hade vi tur igen – som vi haft hela säsongen. Micke kände sig lite krasslig och stod över. Det gjorde ju saken betydligt mer gynnsam för oss. Men lätt var det fortfarande inte. Janne måste göra sitt jobb. Vi andra måste ta nån av Lasse och Kent och sen slå Michel och Pär som vi ”ska” göra. Inga självklarheter på minsta vis.

Björn och Micke var rätt stukade från förra matchen och menade att de kände sig i usel form. Jag menade att vi mött ett bra motstånd och förutsäg att det nu var Björns tur att spela bra. Han höll inte med nånstans.

Janne, Björn, Jonas, Micke mot Lasse, Kent, Michel o Pär. Uppställningen blev kanske inte perfekt.

Janne avfärdade snabbt Michel samtidigt som i sedvanlig ordning utkämpade en maratonbatalj med Lasse. Som sagt, vi har haft många långa matcher men jag har bara lyckats vinna en enda gång. I höstas var inget undantag och inte nu heller. I höstas vann Lasse med 3-1 efter ett riktigt tufft fjärde set. Denna gång var det ytterst, ytterst nära att det gått likadant. Jag minns inte hur många matchbollar han hade men jag räddade gång på gång och lyckades till slut, med tur förstås, vinna med 16-14. Sen fick jag det övertag som jag behöver i avgörande. 10-8. Time-out. Jag hade lägena att blockera och loopa in – men millimetrarna var inte på min sida. Jag hade förstås lite gren. 10-12. Äääää…

Man får förstås trösta sig med turen mot Erik men surt är det ändå!

Det jag förutspått med Björn höll på att bli tvärtom mot Pär. Nära underläge 1-2 men en knapp vinst och sen 11-0 i fjärde!

Micke hängde med bra mot Kent men det blev ändå 14-16, 10-12, 10-12.

Janne gjorde det omvända och vann med 3-0 mot Kent. De spelar ju ungefär likadant men Janne gör det bättre. Riktig fin sluggerpingis.

Och NU hände det, det som jag spådde. Björn spelade riktigt stabilt och Lasse fick stora, stora problem. Han försökte och försökte men kom absolut ingenstans. 3-0 till Super-Björn.

Och nu rann det snabbt på. Jag hade inga problem med Pär och Micke inga problem med Michel. Jag o Micke tog snabbt vår dubbel mot Pär o Michel. 7-3. Sista hindret var dock tuffare, förstås. Men Björn o Janne gjorde ännu en mycket stark dubbel och 8-2 var ett faktum. Eftersom alla andra lag fortsätter slå varandra är vi nu hela fyra poäng före trean. Grymt!!!

Div 3 tredje sammandraget februari

Sammandrag 3 februari

Dags att dra på sig selen och ut och slita igen. Endagssammandrag i Boo rackethall mot två lag som på pappret borde bli rejäla ”utmaningar”. Posten som hade det knackigt med laget i första sammadraget hade nu taggat upp rejält: Uffe Karlsson, Markus Smed, Hasse Hellgren och Kenneth Jonsson. De är kraftiga favoriter nu när vi själva ställde upp med ”ordinarie” uppställning: Janne, Björn, Jonas och Anna-Carin. Uppställningarna blev som ovan, inga direkta konstigheter. Björn hade varit sjuk i veckan och hade inte återfått alla krafter men med tanke på hans prestationer hittills så hoppades vi på det bästa. Nu gällde det att försöka ta ”måstematcherna” och sen försöka göra några skrällar. Första omgången innehöll en ”måstematch”, Janne mot Hasse. Jämnt i förväg med Janne som knapp favorit. Men Janne hade gått knackigt på träningen på torsdan och det höll tyvärr i sig. 1-3 för en missnöjd Janne. Hoppet var att det skulle bli som första sammandraget, att han nu bet ihop och tog resten av matcherna . Jag försökte mot omöjlige Uffe men trots ett vunnet set och bra spel i slutet av matchen var jag som vanligt chanslös.

Detta var inte den start vi önskade.

Nästkommande två matcher blev gastkramande. Markus ska ju vara stor favorit mot A-C men hoppet var att han inte skulle hitta taktiken och flytet i detta premiärmöte. Så blev det nog också, han matade på med hårda loopar, men framförallt spelade Anna-Carin vansinnigt bra. Många otroliga, ibland helt otagbara blockeringar och bra servar och servereturer. Stenhårt i varje set. I avgörande kunde det slutat hur som helst. Men Anna-Carin gjorde en ruskigt stark avslutning och tog hem det med 12-10. Vilken skalp!

Och på andra bordet, i dagens andra ”måstematch” var det exakt lika jämnt. Båda spelarna slet som djur. Även här blev det ett avgörande och även här minimala marginaler. Trots matchbollar för Björn var det Kenneth som tog det med 10-12. Ajajaj. Nu såg det ju verkligen inte ljust ut. Det krävdes närmast ett mirakel för att ta poäng.

Inte blev det bättre av att Björn sen var lika chanslös som mig mot Uffe. Och dessutom hade Janne det väldigt kämpigt mot Markus. Även denna match gick till ett avgörande och blev precis lika ryslig. Men Janne kunde i vart fall knipa den med 11-9. Pust. Hoppet lever. Men nu behövs fler skrällar.

Den kom inte i nästa match. Jag märkte innan matchen att Hasse var nervös att möta Anna-Carin men han är ju ruskigt säker och klarade av det i tre raka. Min match mot Kenneth var dock inte skrälläge utan en ny ”måstematch”. Och det såg bra ut, FÖR bra ut. 1-0 och 11-3 i andra. Livsfarligt mot en kämpe som Kenneth. Och mycket riktigt. Han sluggade sig in i matchen och spelet låste sig för mig. Det blev helt omvänt, Kenneth hade momentum inför avgörande set, ja det blev naturligtvis ytterligare ett skilje. Det brukar ju bli det. Jag vet inte riktigt hur det gick till, Kenneth är ofta stark på slutet, håller inte igen utan går för forehandattack. Jag tog kanske ett par attacker och hade kanske lite tur men det blev 11-9. Pust och flämt. Hoppet lever fortfarande. Kan vi lyckas ta båda dubblarna? Vi vågade dock inte chansa med mig och A-C, syskonen har trots allt mycket mer erfarenhet att lira ihop. Det kanske hade funnits en chans om vi fått uppställningarna tvärtom, det får vi aldrig veta. Nu blev ingen av dubblarna spännande. Ahlquistarna vann sin match klart och jag och Björn var för bleka mot svårt motstånd i Karlsson/Smed. 4-6. NU krävdes verkliga mirakel.

Janne försökte verkligen mot Uffe och spelkvaliteten på matchen höll div 1-nivå – men Uffe var otroligt stark i avgörande set, missade absolut ingenting. 4-7. Nu vet jag inte vad man ska kalla det, det krävdes nu ett SUPER-MIRAKEL.

Björn sa innan matchen att han började känna sig trött, vilket var helt naturligt. Och utmaningen var enorm mot en allt annat än trött, vältränad och hälften så gammal motståndare. Men NU hände det. Björn spelade absolut på topp. Inte minsta trötthet syntes. Nabbspelet var aggressivt och säkert och han övertrumfade Markus i forehandspelet, Markus som har en av seriens bästa drag. Odiskutabelt 3-1 till Björn. Fantastiskt!

Men hur kul detta än var så stod jag nu för en nästan omöjlig uppgift. Jag har mött Hasse med ojämna mellanrum de senaste 15 åren. Nån gång har jag väl varit hyfsat med men normalt är jag chanslös. Ingen gång har jag vunnit. Han har en spelstil som passar mig extremt illa. Det är inte så att det inte är kul att mötas – det blir ofta långa bollar – men jag vinner dem inte. Hasse ställer sig nån meter bakom bordet och rullar tillbaka mina lösa attacker och sen drar han till när han får läge. Jag kan inte ens vinkla ut honom då han ju når överallt. Hasse är kort och gott mitt främsta kvarvarande spöke. Klart bättre än mig men ändå inte så bra att han inte är möjlig att slå en lycklig dag – om det inte vore för spelstilen = det betyder ett spöke. Och idag var han ju dessutom i form – vad det verkar. Men man måste ju försöka.

Första set slutade dock som vanligt, 7-11. Men trots detta tyckte jag att jag spelade lite bättre än vanligt. Och i andra set snäppade jag upp spelet ännu mer. Jag hade kommit på en taktik när jag fick övertag och Hasse backade. När bollen kom riktigt högt så gjorde jag yxan och skar bollen med under-sidoskruv. Riskabelt, men det funkade och var det enda sättet att få Hasse att missa och få död på bolluslingen. 11-6 och 11-5 till mig, siffror som aldrig tidigare inträffat. Men det höll förstås inte, jag blev övermodig och spänd. Torsk i fjärde med 3-11.

Men det var trots allt bara ett set kvar. Ett set går att vinna med lite tur och kämpatag – även om motståndaren är bättre. Och kämpa gjorde jag. Jag var med ändå till slutet och fick ett litet övertag. Hasse höll på att komma ifatt men jag uppbådade all min sista energi och lyckades få in matchbollen till 11-9. Otroligt. Bland det mest dramatiska jag gjort. Nästan som när jag slog Bobo. Ibland är det härligt med pingis.

Men det var ju långt ifrån slut. Samtidigt pågick ÄNNU en rysarmatch mellan Anna-Carin och Kenneth. Kenneth är ju kassaskåpssäker på bollning och har en avig och snabb forehandattack mot underskruv – inte alls en drömmotståndare för Anna-Carin.

Jag hann av naturliga skäl inte se mer än slutet av denna match – jag förstod att det var jämnt. Kenneth vann dock fjärde set med 11-1 så hur skulle Anna-Carin kunna få tillbaka initiativet? Men det kunde hon förstås, proffs som hon är. Det böljade fram och tillbaka men Anna-Carin rusade förbi och tog en rejäl ledning och kunde ta hem matchen med 11-7. Supermiraklet var fullbordat. Halleluja! 7-7. Vi hade alltså hållit på och spelat i fyra timmar! Det blev sju femsetare där vi vann fem. Ja, ni fattar.

Det blev snabblunch (nåja) i hallens kafeteria och till att snabbt ladda om mot Norrtälje, ett lag som fått vila ett par timmar och ställde upp med ett starkare lag än i höstas: Tommy Andersson, Torbjörn Tiusonen, Lars Andersson och Stefan Bonell. Vi krånglade inte till det utan körde med samma uppställning som på förmiddan. På pappret borde detta bli en jämn match men nu var vi ju trötta och urladdade. Norrtälje hade vunnit lätt mot Vassunda på förmiddan, trots att Vassunda förstärkt med de engelska tvillingarna Goss.

Det blev alltså så att Janne direkt fick chansen att ta revansch på Lasse Andersson som han så olyckligt torskade mot i seriens första match. Nu var det inget snack. 3-0 till Janne. Jag skulle direkt upp mot Tommy som jag hört så mycket rykten om, att han var en gammal storspelare osv. Och det märktes. Han var otroligt säker i blockeringar etc. Men det jag inte räknat med var att han skulle spela så safe. Han gjorde typ två forehandattacker på hela matchen. Men det var svårt. Jag var tvungen att slå många gånger för att vinna bollarna. Ändå kände jag att jag hade övertaget hela tiden. Det handlade mest om att jag skulle kunna hålla koncentrationen eftersom jag ju var rätt mosig. Jag höll på att slarva bort matchen, tycker jag. Bara med yttersta möda och tur lyckades jag stänga den med 13-11 i fjärde. Pust.

Jag hann knappt se Björns match mot Bonell. Det var svängig. Björn blev irriterad på Bonells beteende och blev Hulk och vände och vann med 11-9 i avgörande. En betydligt bättre start i denna match alltså.

Tiusonen har bra koll på Anna-Carin och hans hårt skruvade forehandattacker är mycket svåra att stå emot. 0-3 med två bollars skillnad i varje set.

Men nu var Janne igång. Tre klara set mot Tiusonen. Björns energi hade däremot tagit slut. Som jag sa tidigare behövs energi och koncentration för att rå på den säkre Tommy. 1-3.

Jag var chanslös mot Bonell i den avslutande match som inte räknades i höstas – det bara small. Nu var det totalt annorlunda. Bonell var håglös, försökte knappt. Jag fattade ingenting. 3-0. Skönt att slippa en tuff match till.

Men Anna-Carin var förstås också riktigt sliten efter alla otroliga drabbningar. Och nu blev det ytterligare en tuff match mot den bollsäkre Lasse Andersson. Jämna set igen. 1-3. Skulle vi orka hela vägen?

Björn och jag gjorde inte heller denna gång någon bländade dubbel. Men det räckte till ännu en knapp seger, 11-9 i avgörande mot Lasse o Tommy. Ahlquistarna tog en stabil 3-0-seger och sen gjorde Janne processen kort med Tommy. 8-3. Hej vad det går bra för det här gänget!

Div 3 andra sammandraget november

Dags igen. Denna gång utan supersyskonen Ahlquist. Det visste vi ju skulle bli riktigt tufft. Men vi hade ju istället med Johan o Björn – så hoppet fanns ju! Alla gubbar födda 1963, den gyllene årgången.

Först mot Boo, som körde ”ordinarie” lag, vilket än så länge bara räckt till två oavgjorda matcher. Johan, Björn, Jonas och Micke mot Frederik Englund, Orestis, Micke Hammar och (den ende ungdomen) Hugo Saccilotto.

Det innebar direkt upp mot Frederik. Tänkte det skulle vara bra även om jag skulle förlora – vilket jag tyvärr gjort de senaste gångerna. Men det är alltid en intressant utmaning. Jag vet ju hur jag ska spela och ibland funkar det. Men så hade vi ytterligare en ”spelare” i vår match, nämligen Håkan Källving som domare. Han försöker envist bli huvudperson i varje match genom att hålla ”VM-standard” och hans fokus är på servarna. Efter första serven fick jag tillrättavisning om att bollen inte låg tillräckligt långt in i handen. Och han var sen direkt på Frederik för att ”inte bollen låg still i handen”. Vi har servat på samma vis i 40-50 år utan tillsägelse. Det har tydligen varit regelvidrigt. Dock utan att jag tror att nån av oss haft den minsta fördel av våra ”fel”, vilket man kanske borde fokusera på i domarrollen. Men nu var det bara att anpassa sig. Man tjafsar ju inte gärna med en domare.

Nu till matchen och vilken start jag fick: 11-3! Bra tryck i slagen. Men det gick för lätt, som det gör ibland. Tappade det andra setet men sen kunde jag med lite flyt ta tredje. Och jag spelade faktiskt bra. Nyckeln är att undvika att Frederik får tid att dra sin ofta dödliga loop. Tyvärr fick han dra den allt oftare ju längre matchen led. Men jag var med. Det var stenhårt i avgörande. Jag fick en liten ledning, men tappade den på slutet. 9-9 och Fredde fick en nätrullare. Vid 10-9 (!) gick Källving in och gav en ”sista varning” till Fredde för felaktig serve. Fredde blev förstås störd. Jag tog förstås serven. Men det gick ändå inte. 10-12 och jag börjar bli GALEN på att jag inte klarar att vinna de jämna matcherna längre.

Inte blev det bättre av att Johan på bordet bredvid mycket sensationellt förlorade mot Hammar. Jösses, vad händer? Jo, det händer att Micke o Björn spelar tokbra och helt kör över Orestis och Hugo! Och det fortsätter med att Björn totalt kör över Fredde! Jösses! Men då är vi ju med igen. Trodde jag. Men Johan är fortsatt helt under isen. Pingis är en märklig sport. 0-3 mot Orestis.

Och Hammar visar sig vara i kanonslag och slår även Micke, som ju såg så bra ut. Jag har aldrig mött Hugo och tänkte det kunde bli svårt då han gillar att backa och jag kan få svårt att slå igenom honom. Men det behövdes knappt. Nu funkade inte spelet, trots den ordentliga ”uppvärmningen” mot Fredde. Det blev inte mycket till spel från nåt håll faktiskt. Kanske hade det gått annorlunda om jag tagit även det andra jämna setet men det slutade 12-14 och sen rasade jag ihop. Märkligt nog fick jag allt svårare med hans serve under matchen – det ska ju rimligen funka tvärtom. En plattmatch. Blä.

Och sen fick vi inte som vi ville i dubbeln. Jag och Micke mot Fredde och Anders Lundholm som klev in. Vi mötte dem i Nordeuropeiska och fick stryk och nu blev det likadant utan att vi spelade dåligt. De var helt enkelt bättre – och vår förlustnolla var spräckt. Suck.

Johan och Björn kunde i vart fall klara av sin match. Och Johan kunde efter ett förlorat första set och 13-11 i andra äntligen komma igång med spelet. Nu hjälpte det oss inte för nu hade Orestis kommit igång ordentligt och tog Björn med 3-0. Jag och min gamla dubbelpartner Hammar har haft många duster genom åren. Det blev det denna gång också i två set. Jag spelade inte dåligt men Micke var i ruskigt bra slag. Bara att acceptera att han var bättre. Och 5-8 var ett faktum. Detta var inte vad vi hoppats på men det kan inte gå bra varje gång. Bara att ta nya tag mot Vassunda efter en stärkande tunnbrödsrulle!

Vassunda har gått starkare än vad man kunde tro men det är har delvis berott på en hygglig engelsman som inte var med denna gång. Men de hade med Perra Gustavsson och det är ju ingen dålig ersättare. Och den för mig helt okände Samir Kouadri som tagit flera stora skalper – på förmiddan t ex 3-0 mot Pedram respektive Olle Svensson! Sen hans brorsa Björn Tyrefors Hinnerich som jag känner genom jobbet och såg särskilt fram emot att möta samt kortnabbsblockeraren Linus Ryttman. Det här var inte en enkel uppgift.

Efter lite tjat fick jag äntligen igenom att jag skulle stå fyra eftersom jag ju objektivt är sämst. Det medförde att jag skulle kunna få möta Tyrefors i en avgörande match. Och innan dess fick möta deras två bästa. Tack för kaffet!

Björn, Johan, Micke, Jonas mot Ryttman, Samir, Perra och Tyrefors.

Björn såg ut att storma fram mot 3-0 mot Perra efter fortsatt storspel – men Perra är en seg gubbe och slet sig fram till ett avgörande. Det blev jämnt men tyvärr gick det inte vägen på slutet. 9-11 och torsk för en frustrerad Björn. Jag sa ju att det här kunde bli tufft. Och Micke tappade första mot Ryttman men sen gick det galant i tre klara set. Nu skulle jag upp mot den fruktade Samir samtidigt som Johan tog sig an Tyrefors. Johan tappade ett set men vann ändå klart. Jag fick det som väntat kämpigare. Förlust i första. Han har en stark forehand som var svår att få tillbaks. I andra lyckades jag undvika den bättre. Det var svårt spel men jag spelade faktiskt riktigt bra. Vann hyggligt många dueller. 11-9 och tredje set blev avgörande. Det böljade fram och tillbaka. Vi hade nog ett par setbollar var men jag lyckades äntligen vinna ett jämnt set. 14-12 och sen var det som det släppte ordentligt. 11-4 i fjärde och detta kändes verkligen välkommet efter den tunga förmiddagen. OSSA!

Om jag tyckte att jag plötsligt var ganska bra så tog Björn mig ner på jorden. Klara 3-0 mot Samir efter fortsatt lugnt och stabilt spel. Div 5 och div 3, det är strunt samma för Björn. Han bara vinner. Och Johan kändes nu igen. Enkla 3-0 på Ryttman. Micke hade större bekymmer med Tyrefors. Det drog ihop sig mot ett nervigt avgörande men Micke höll undan med 13-11 i fjärde. 6-1. Detta går ju som smort.

Men nu borde det bli svårare. Jag har varit helt chanslös mot Perra vid de (tror jag) två tidigare mötena. Han spelar ungefär som jag, men säkrare. Jag kommer inte igenom. Och det är bara att acceptera att han trots sin ålder också rör sig bättre. Men nu visade det sig att min insats mot Samir inte var någon tillfällig nyck. Jag spelade faktiskt ännu bättre. Det blev som väntat många långa och kämpiga dueller men det var faktiskt jag som vann de flesta. Och jag lyckades också få övertag efter mina servar. En av mina bättre matcher på länge. 3-1 och ganska ohotad i de set jag vann. Skönt besked.

Nu hjälpte det inte att jag och Micke återgick i gamla vanor och vann dubbeln. Björn och Johan hann före och avgjorde i en tuff drabbning mot bröderna Samir o Björn. 8-1. Mycket starkt att vi kunde det bättre än på förmiddan. Nu kan vi vänta på nästa sammandrag med en skön känsla och en fortsatt andraplats. Heja IFK!

2018/19 första sammandraget div 3

Hallå där! Jag höll helt på att glömma bort mina plikter. Klart jag ska referera som vanligt. Men allt är så annorlunda. För första gången på kanske 15-16 år är jag inte lagledare och jag spelar inte i div 4 – då vi inte har ett lag i div 4. Men inte undra på att man glömmer sig.

Trots ovanan såg jag fram emot säsongen. Det skulle bli spännande. Kul att lira med syskonen Ahlquist, Micke, kanske Björn och några andra som hoppar in. Spännande, men uppladdningen kunde varit bättre. Visserligen fick jag min överlägset främsta placering i karriären, en fullständigt sensationell bronspeng i mixed med fantastiska Anna-Carin på Nordeuropeiska mästerskapen bara ett par veckor innan sammandraget – men annars fanns få glädjeämnen. Bara månad efter månad med minus i rankingen sedan slutet av våren. Och inte hade sommarens ovanligt frekventa träning i Stocksund hjälpt ett endaste dugg. Formen var, av nån obegriplig anledning, helt enkelt urusel. Även Micke hade gått riktigt illa och Björn hade inte tränat alls. Det visade sig också att vi fick knappt om folk och Micke, jag och Janne blev tvungna att spela alla fyra matcherna – något de första två av oss egentligen inte alls var i skick att orka med. Vi fick helt enkelt förlita oss till att Janne gick så bra som vanligt och att Anna-Carin hittat VM-formen, VM som hon skulle spela strax därefter. Av det skälet ville vi inte, för allt i världen, ställa till så hon överansträngde sig. En match plus en extra dubbel per dag var lagom. Till slut löste det sig så att Torbjörn och Hasse hoppade in varsin match.

Planen för helgen var att försöka ta minst två poäng och då var det sista matchen mot det skadeskjutna Spånga vi främst siktade in oss på. Men inte ens det kunde bli enkelt om Spånga lyckades mobilisera sina tre bästa – vilket de mycket riktigt också gjorde. Första matchen mot Norrtälje tänkte vi också att vi skulle ha en chans i – men med deras nyrekryteringar av gotlänningarna Jarfjord och Oxenwaldt skulle detta också kunna bli väldigt knepigt. Ängby i andra matchen såg vi som klara favoriter till seriesegern och Hammarby på söndag morgon var garanterat urstarka.

Väl på plats i Vällingbyhallen såg vi att Norrtälje INTE hade med gotlänningarna. Då blev det lättare, om dock inte lätt. De hade ju starke Tobbe Tiusunen som mycket väl kunde ta alla tre. Vi satte Micke fyra medan han var fräsch och kanske kunde ta tre. Janne, Jonas, Anna-Carin, Micke mot Tobbe, Stefan Bonell, Lars Andersson och Jonas Flemström. Bonell ja, jag tyckte jag kände igen namnet från förr och Micke påminde om att han lirat med Upplands Ekeby förr om åren och var rätt vass. Hur bra var han nu efter flera års uppehåll?

Okej, då kör vi. Första matcherna, Anna-Carin mot Tobbe – det borde bli lite för tufft men en bra uppvärmningsmatch – men Janne mot deras trea Lars Andersson, det borde å andra sidan inte vara nåt större problem.

A-C ville dock annorlunda. Hon spelade helt fantastiskt. Grymt tryck i blockeringarna och Tobbe hängde inte med. A-C hade 2-1 i set och Tobbe var i riktig gungning. Men till slut fick han igång sina patenterade loopar och kunde vinna i avgörande.

Men den andra ”säkra” matchen visade sig inte bli nån promenad i parken. Janne hade direkt stora bekymmer. Han knep första set knappt men sen ville det sig inte alls. Det var dock inte bara Janne som spelade illa – Lars spelade mycket bättre än vad vi mindes sen senast – ett fantastiskt försvarsspel där Janne ofta slog ut sig. 1-3. Janne dömde ut sig själv. Han menade att han inget hade nåt att göra i hallen. Det skulle dock visa sig vara en mycket grov felbedömning…

Och så var det denne Bonell. Det visade sig att han var ruskigt vass. Han måste ha tränat inför denna comeback. Micke var chanslös mot hans hårda forehand och snabba backhandstryck i första set. Sen stretade han emot bättre men ändå 0-3. Och 0-3 i lagmatchen – vilken chockstart!

Som tur var fick jag lättare motstånd mot den unge (nåja) Jonas Flemström. Jag tyckte inte jag spelade bra men det räckte för att vinna klart med 3-0. Senare såg jag att han tog ett par matcher mot bra motstånd – så jag måste ändå ha spelat hyggligt.

Som tvåa får man spela direkt igen och nu blev det mot Tobbe. Det var längesedan sist men det har alltid varit tuffa fajter mellan oss – även om han ju är en klart bättre spelare. Nu vet jag inte vad det var men plötsligt spelade jag bättre än på månader. Särskilt nöjd är jag med att jag vann många längre dueller – vilket det brukar bli många mot Tobbe. Klara 3-0. Väldigt överraskande och glädjande. Nu var vi med i matchen.

Och Janne hade repat sig ordentligt och gjorde processen kort med Bonell samtidigt med min match. Ännu mer imponerande var att Micke sedan tog en övertygande seger mot Lars Andersson med distinkt och säkert spel. Grymt.

Anna-Carin gjorde likadant. Fortsatt mycket säkert och effektivt spel och 3-1 mot Flemström. Och dubblarna tog vi enkelt med 3-0 och nån stormatch blev det inte mellan Janne och Tobbe – Janne vann klart med 3-1 efter finfint spel. Tjoff! Från 0-3 till 8-3!!! Så ska det gå till.

Vi kunde äta lunch med glada miner och ladda inför den supersvåra matchen mot Ängby.

Ängby har en trupp på 6-7 spelare där alla är potentiellt klara plusspelare i denna serie. Och helgens resultat bekräftade detta med eftertryck – ingen förlorade mer än en två matcher. De kan välja och vraka. Det blev Janne, Jonas, Micke, Torbjörn mot Vincent Koch-Laurentii, Martin Abramson, Peter Johansson och Erik Ekberg.

Janne fick precis som väntat slita hårt mot Peter. Men slitet räckte till 3-1 efter jämna setsiffror. Bra gjort! Micke var med i första mot Vincent men sen rann det iväg – Vincent är en av de bästa i denna serie.

Förr i tiden kunde jag vinna mot Erik – men inte numera, inte heller denna gång. Han är som en mur. Jag var mer eller mindre chanslös även om jag fick ett set.

Torbjörn däremot kämpade på bättre mot Martin. 1-3 men jämnare set. Janne hade dock kommit igång ordentligt nu och det behöver han om man ska klara av Martin. 3-1. Stabilt.

Ibland kan betydligt bättre spelare få problem mot mig när jag spelar som bäst. Det hände nu mot Vincent. Jag gjorde nog helgens bästa match. Det räckte nästan. 2-1 i set och jag pressade ända till slutet – men Vincent vann – som han ska göra. Jag kunde inte vara alltför besviken.

Micke förlorade de två första seten stort mot Erik och det berodde, tyckte jag, på att han inte slet tillräckligt hårt. Det måste alla göra mot Erik – bollarna kommer tillbaka oftare än för de flesta. Micke lyssnade och jobbade hem två set – men föll ändå i avgörande han också.

Även mot Peter så spelade Torbjörn verkligt bra. Pressade honom hårt, det blev 1-3 men Tobbe tyckte i efterhand att han skulle vunnit. Det är rätt inställning!

Anna-Carin hoppade in i dubbeln och Ängby slängde in unge Marcos Ericsson tillsammans med Vincent. Lite överraskande så slog de Ahlquistarna i avgörande. Micke o jag gjorde dock åter en bra insats vi tog två jämna set och vann klart i fjärde mot på pappret klara favoriterna Peter och Martin. Bra av oss.

Nu var Janne riktigt på gång och sopade ut Vincent i tre raka – hans enda förlust i helgen skulle det visa sig. Tyvärr orkade jag inte riktigt rå på Martin trots att jag bitvis spelade bra. Orken började nog tryta. 4-8. Inget att säga om mot seriefavoriterna. Ändå en bra första dag. För mig, och framförallt för laget. Vi kunde glada i hågen samlas med div 1 och 2-spelarna på sedvanlig middag hos Broncos.

På söndag morgon väntade Hammarby med en ganska väntad och tuff uppställning. Tveklöst var de favoriter om man ser till rankingen. Men en viss chans hade vi om alla presterade på topp. Nu klev alltså Hasse in i laget. Vi trixade inte så mycket med uppställningen. Det gjorde däremot Bajen och satte Lasse fyra, för att slippa Janne antar man.

Janne, Jonas, Micke, Hasse mot Micke Svensson, Kent Bertilsson, Michel Hebert och Lasse Eriksson.

Vår Micke bjöd bra motstånd mot deras Micke men föll knappt med 12-14 i fjärde. Janne höll stilen och tog tre raka på Michel.

Hasse kom inte riktigt igång och föll med 1-3 mot Kent. Och jag fick mitt ”legendariska” möte med Lasse redan i första omgången. Det är alltid skoj. Jag förlorade säkert de första tio mötena med Lasse, flera gånger knappt i avgörande, innan jag äntligen bröt förbannelsen här om året. Det blir nästan alltid bra spel med långa dueller. Det här blev inget undantag. Jag tyckte jag spelade bra, minst lika bra som dagen innan. Jag lyckades knipa första set med 12-10 men avgörande blev det tredje setet. Trots ett gäng setbollar slutade det 15-17 till Lasse. Sen gick luften ur lite och det fjärde gick hyggligt lätt till Lasse – även om jag höll på att ta upp ett stort underläge.

Direkt på nästa match. Jag hade bara mött Micke en gång och det gick förvånansvärt lätt – för mig. Tre klara set. Det kunde gått på samma vis denna gång. Jag fortsatte spela bra. Hade 2-0 och chansen även i tredje – men föll med 9-11. Även avgörande blev riktigt tufft. Tyvärr orkade jag inte hela vägen. 9-11 igen och två tunga förluster var ett faktum – trots bra spel.

Som tur är fortsatte Jannes segertåg. 3-1 och många fina slagväxlingar mot sin forne frände Kent från Göteborg. Vi hoppades att Hasses fina känsla skulle rå på Michels svåra skruvspel men det såg lite tufft ut i början. Men efter att ha fått med sig 12-10 i andra ser gick det sen lättare. Starkt av Hasse!

Micke hade å sin sida ett vansinnigt flyt i de två första seten mot Lasse – det var total kross. Men som så ofta ändrade Lasse lite och vände matchen. Men avgörande blev tajt. Tyvärr ytterligare en knapp förlust med 9-11. Så otroligt retligt! Vi kunde haft 5-3 men nu stod det 3-5. Men in med Anna-Carin i dubbeln igen då kunde vi komma ikapp. Vi fick uppställningen som vi önskade. Ahlquistarna mot Micke o Kent och jag och Micke mot Lasse o Michel.

I den andra dubbeln blev det 3-0 men två tajta set. Jag o Micke blev dock totalt utspelade i de två första seten. På nåt vis försökte vi peppa igång oss. Det ”borde” inte gå på detta viset – vi visste ju att vi kunde bättre, som dagen innan. Det måste gå. Och det gjorde det. Det vände totalt. Plötsligt gjorde vi det mesta rätt. Drog på rätt bollar. Och motståndarna blev allt mer frustrerade. 11-6, 11-5 och 11-1! Boom!

Och Janne blev bara bättre och bättre. Totalt överlägsen vinst mot en kompetent spelare som Micke.

Jag har mött Kent ett par gånger innan sin axelskada och varit chanslös. Nu var han tillbaka men inte riktigt ännu på samma nivå som förr – men fortfarande bra förstås. Alltid ett aggressivt loopspel som det är svårt att värja sig mot. Men jag fortsatte spela bra och kunde med tur och skicklighet klara första set med 15-13 och andra med 11-9. Sen blev det ännu tuffare. Två set till Kent och ledning i avgörande. Jag minns inte men jag kan ha legat under med 6-8 och jag tänkte att jag bara KAN inte förlora en sån här match till. Med min sista energi och med lite specialservar lyckades jag också vända och vinna med 11-8. Vilken befrielse!

Samtidigt hade Micke det väldigt jobbigt mot Michel. Han föll in i Michels lugnare sirapstempo och missade attackerna – men han kämpade och slet föredömligt. På slutet betalade det sig. 3-2 och vi vände återigen ett underläge till vinst. 8-5. Vilket styrkebesked!

Men vad trött jag var efter dessa maratonmatcher. Någon längre lunch blev det inte heller innan det var dags för Spånga, Spånga som överraskat och tagit tre poäng på lördagen.

Uppställningen blev även denna gång ”ärlig” från vår sida men ”taktisk” från motståndarna. Janne, Jonas, Anna-Carin, Micke mot Wei Wang, Olle Åberg, Joel Reidarsson och Pedram.

Janne bara fortsatte. Det hjälpte inte att Joel hade tagit Hasse Hellgren med 3-0 – mot Super-Janne blev det 0-3. Odiskutabelt.

Anna-Carin visade återigen VM-form. Wei är ju enormt bollsäker men kanske inte världens främsta taktiker. Det utnyttjade Anna-Carin obönhörligt. När Wei loopade fick han en hård block tillbaka. Skar han så fick han en attack mot sig. En imponerande och klar seger med 3-1.

Och jag som var så sliten skulle upp mot Pedram. Jag har visserligen vunnit de senaste gångerna men Pedram hade spelat bra hela helgen och var revanschsugen. Men det värsta var att mitt främsta vapen mot Pedram, blockeringarna, inte fungerade över huvud taget. Noll, finito. Ut hela tiden. Att jag trots detta höll på att vända matchen efter en total utskåpning i två och ett halvt set är ett mysterium. 12-10 i tredje och sen 11-6. Och YTTERLIGARE en femsetare. Pust och stön. Och även denna gången blev det en rysare. Och ännu en bitter förlust med 10-12. Ojojoj.

Men både Micke och Janne kunde i vart fall enkelt klara av Åberg. Nu hade jag en ny svettig uppgift framför mig mot Wei, en spelare som får tillbaka allt och där man själv måste döda bollarna. Jag orkade helt enkelt inte men vem vet om jag fått med mig tredje set istället för 10-12. Sen otvetydigt soppatorsk.

Men Anna-Carin spelade om möjligt ännu bättre mot Pedram – vilket hon var tvungen till då han hade lite bättre taktik än Wei. Men i avgörande var hon helt omutlig. En verkligt grym insats.

Men Micke var ju också sliten och skulle nu möta ”nybörjaren” Joel, ett av de största fenomenen i landet vill jag hävda. Tränat som en galning och blivit ofattbart bra på bara några år. Och han var INTE sliten. 1-3 en tydlig segern för Joel, men ändå 5-3 till oss.

Nu var det tungt, tungt för Micke och mig mot Olle och Joel. Vi försökte kämpa och peppa men det såg ut att inte gå. Men vi ville ju verkligen, verkligen hålla vår segerrad och med största möda och utan minsta finess vann vi med 11-9 i avgörande. Stöööön.

Ahlquistarna vann säkert med 3-0 och sen vann Janne med 3-0 mot Wei och så var det klart!

Janne förlorade första matchen och ville gå hem – sen tog han resten av matcherna utan pardon! Ibland är det skönt att ha fel. Men vilken insats hela laget gjort i helgen. Vi hade överträffat alla förväntningar och presterat bättre spel än på lång tid. Så roligt. Nu ser vi fram mot nästa omgångar.